Alla människor bär sin egen berättelse. (bild på vägmärket?)

Någon har sagt att vi blir till som människor först när vi har delat vår livsberättelse med någon. Det är först när vi sätter ord på saker som de blir realiteter i vår tankevärld. Våra liv är fyllda av minnen, medvetna och omedvetna, på gott och ont. När vi på olika sätt får möjlighet att berätta vårt liv lär vi känna oss själva på ett nytt sätt. Det ger oss en möjlighet att se sammanhang, värde och mening med det liv man levt och en möjlighet till att försonas med både händelser och människor.

Att få ta del av någon annans berättelse kan öka känslan av att jag inte är ensam, att vi människor i grunden är lika och delar samma rädslor och behov.

Övning 1. En inre tidslinje.

Syfte:

Att med hjälp av en meditationsövning minnas olika händelser i livet

Material:

Instruktioner till övningen, se nedan. Tala sakta och ge tid för deltagarna att fånga de inre bilderna mellan varje instruktion.

”Sätt dig bekvämt till rätta, slut ögonen och slappna av.

Låt sedan bilder dyka upp för din inre syn när var ett litet barn (0–5 år). Låt bilden bli tydlig och försök se detaljer i omgivningen. Hur mådde du då? Hur såg du på dig själv? Hur var ditt självförtroende? Det behöver inte vara verkliga minnen utan det kan också vara en konstruktion av vad du tror hände. Det ger minst lika viktig information.

Fortsätt sedan med en scen där du är några år äldre (5–12 år) och försök att försätta dig i barnets kläder och känna efter hur barnet såg på världen och sig själv.

Fortsätt sedan till en scen där du är i tidiga tonåren (13–16 år). Hur gestaltade sig ditt liv när du plötsligt skulle börja hitta din egen identitet? Hur mådde du? Vilka var de viktiga rollmodellerna?

Gör slutligen också en bild från de sena tonåren (17–20 år). Hur såg du på dig själv då? Hur hade din självbild utvecklats?”

Ge tid att avsluta övningen. Många känslor kan ha väckts till liv. Ge möjlighet för den som vill att kort dela en tanke eller en känsla.

Övning 2. Livstråden – att gestalta det inre med det yttre.

Syfte:

 Att binda sin livstråd och använda ett annat språk än det verbala. När vi skapar något med händerna begränsar vi oss inte till enbart tänkandet. ”Handen har något att säga som huvudet inte vet.”

Material:

Ca en meter långa snören till var och en av deltagarna. Silkespapper, flirtkulor, glitter, pärlor och annat material som deltagarna kan fästa på tråden för att symbolisera olika skeden i livet.

Övningen:

Skapa livstråden.

                             Frågor att ta med när du gör din livstråd:

Årtal som blivit viktiga för mig?

Människor som präglat mig på gott och ont?

Händelser och minnen som är viktiga för mig?

Erfarenheter som präglat min livsvandring?

Viktiga vägskäl i mitt liv?

Vad förde mig till de vägskälen?

Vilka konsekvenser medförde mina aktiva eller passiva val?

Ge deltagarna möjlighet att berätta om sin livstråd. Viktigt att de inte berättar mer än de känner sig trygga med.