Under allhelgonahelgen besöker varannan svensk en begravningsplats. Med respekt och vördnad närmar vi oss det heliga. Oavsett tro eller inte. Religionssociologen Jonas Bromander menar att ljuständning på allhelgona är lika populärt som melodifestivalen. Vi tar oss tiden att åka till kyrkogården för att tända ljus, tillsammans eller ensamma. Jonas Bromander menar att människor vill knyta ihop då, nu och framtid, ett sätt att placera in oss i historien. Vi minns våra förfäder och funderar över vår situation i världen.

På begravningsplatser samlas många olika traditioner vid allhelgonahelgen. Här möts människor oavsett tro och religion. Marschaller och ljus vägleder och lyser upp vägen
för besökaren. Musik och minnesord fyller kyrkor och kapell. Vid en grav, en minneslund eller askgravlund tänds ett ljus, kvar dröjer sig minnen, en bön eller tanke formuleras. Sorg, hopp, tacksamhet blandas med gemenskap.

I höstskymningen fladdrar ljusen vackert mot himlen. Vi går in i det heliga om det så är bara för en dag eller några timmar och släpper vardagens puls och de yttre intrycken.