Och det är ju bra förstås, läs det här som att ”det är Enköping”, i storstäderna kan det vara värre, kanske inte så mycket nedtrappning där inte. Men Enköping var som en storstad åtminstone när det gäller det gamla ”rövargardet”, – då Romberga var känt även långt bort ifrån Enköping…

Men många har dött och generationen efter har antingen trappat ned eller ’vill inte vara sån…’ Det är väldigt fina människor alla av dom, och lär man känna dom så är dom, ännu finare! Det var därför våra volontärer alltid var omtyckta och aldrig var rädda. Men ni vet, en trasslig barndom, mycket alkohol och tunga droger samt ev bristen på kärlek och sociala kontakter kan förändra vem som helst.

Då i (slutet av 70-talet och hela 80-talet) kunde det flyga både stolar och smockor i luften men dock inga tillhyggen, fula tag eller knivar etc. Det var alltstå så att säga ”hederliga uppgörelser”.
Ja, så var det ju faktiskt ”på den tiden”. Idag är det tyvärr mycket hårdare, det sparkas på den som redan ligger och t.o.m i ansiktet. Det är knivmord ända ned i åldrarna 16-17 årsåldern, och det finns till och med 12-åringar som har vapen. Det är skrämmande…

Våra volontärer på den tiden som hjälpte var dock aldrig rädda. Vi hade volontärer från våra huvudmän, exklusive Enköpings kommun. Då fanns det sju församlingar i Enköping, det var: Svenska kyrkan, Frälsningsarmén, Västerledskyrkan, Pingstkyrkan, Korskyrkan, Betaniakyrkan och Fannakyrkan. Dom hade sina stadiga pass en dag i veckan, och dom kom plikttroget varje gång! Vår äldsta volontär vi hade var en man från Missionsförbundet (Västerledskyrkan), han var 96 år! Och han var ett riktigt duracell-paket… 🙂

Men det som är fint och roligt med det här är att, många människor har blivit hjälpta – Det finns ett ljus i tunneln, om dom inte går och dör förstås (men även då finns det ljus och hjälp – det är ju vår grundtro!)! Men sanningen är att många har faktiskt fått ordnade förhållanden, jobb, bostad, en finare tillvaro och en mening med sitt liv etc. Alla behövs, det är en av våra grundmotton.
Ria Hela Människan är inte en återvändsgränd.

Vi ska här försöka presentera en historik över Ria Hela Människan, Enköping. Vi får se vad det blir, men det finns all anledning till att komma tillbaks hit! Till att börja med så kan Ni läsa ”Ria Hela Människan 40 år”, en historik sammanställd av Mats O Karlsson (ordf Ria HM Enköping). Det är en historik vad som hänt och hur Ria har utvecklats från starten 1976.

RIA Hela Männsikan 40 år – 1976-2016: (v1.0.0)
P.S. Så här fungerar versionsnumren:

1. Den första siffran är huvudversionen, uppdateras den så är det en stor uppdatering, t.ex ett nytt kapitel eller liknande
2. Den andra siffran är en mellanstor uppdatering, som skulle kunna vara en helt ny layout eller justering. Versionsnumret i sig talar om hur stor uppdateringen/arna är. Exempel: v.1.01.0 kan gälla en ny huvudrubrik. v1.1.0 kan gälla att en ny bild har införts
3. Den tredje siffran är den minsta uppdateringen och det kan gälla allt ifrån ett stavfel till justering av någonting. Men det är samma sak där, det är den första siffram som bestämmer hur stor uppdateringen är