Innan drack jag mycket alkohol. Men någon gång under 2012 blev jag väldigt fyllesjuk och det resulterade i att jag slog näven i bordet och sa, – Nu får det vara nog.

Mona berättar att hon har fått mycket stöd från Annika Väfors, Solbritt Mellembråten och Jonas Nilsson som arbetar på Ria.

– Min bana som missbrukare började i tidig ålder. Jag var 21 år gammal och arbetade som snickare. Jag ramlade ner från en byggnadsställning och föll på ett spett som resulterade i 164 stygn på kroppen. Jag hade en otrolig tur som överlevde.

Det ena ledde till det andra. På grund av olyckan blev Mona ännu mer isolerad än vad hon redan var, det gjorde att hon började dricka mer och mer alkohol.

– Jag var en ensamvarg och mobbad redan innan olyckan. Det blev tyvärr ännu värre efter jag vaknade upp tre veckor senare på sjukhus med mina 164 styng.

Just nu håller hon på att skriva en bok om sitt händelserika liv.

Har dåliga dagar, men personalen fångar upp
Mona berättar att hon har sina dagar då hon är nedstämd fortfarande. Det kan hända att hon inte orkar gå till Ria och vara social på två-tre dagar:

– Då tar Annika, Solbritt eller Jonas alltid en kontakt med mig, lyssnar in hur jag mår. De känner mig och förstår mig på ett väldigt bra sätt.

Det bästa med Ria är den gemytliga stämning som finns. Gemenskapen och ett härligt ställe att fördriva tiden:

– Här är det ingen som dömer dig, du får vara som du är. Här får man alltid en kram, något som passar mig. För det mesta är jag på ett kramigt humör, men ibland vill jag inte det, då respekteras det självklart utan frågor. Sen gäller det att vara här tidigt, redan kvart i åtta, för att få vara med och spela plump (kortspel). Det är bara fem personer som kan vara med på plump, kommer du senare är chansen stor att platserna redan tagna, avslutar Mona.

Text och foto: Daniel Ryderholm