• smsJag ser Hela Människan Ria Falköping som en helig plats som bygger på en kristen värdegrund. Här har jag alltid funnit tro och sinnesro – inte minst under de inspirerande andakter som jag har fått vara med om här.

När Samuel var inne i den gamla livsstilen var han ofta på Ria och åt frukost och lunch. Här kunde han tvätta sina kläder och få stöd och stöttning. Han följde även med på utflykter som verksamheten anordnade:

• I mitt tidigare liv har jag mest gnällt på allt och alla. Jag måste säga att jag beundrar personalen här på Ria som stod ut med mig och aldrig gav upp. Jag tror att deras inställning också hjälpte. De tror på människans inneboende kraft. Jag sammanfattar det som ”ge dem inte fisk – ge dem ett fiskespö”.

Han berättar om hur han en lördag i slutet av mars på Ria kom i samspråk med en pastor. Det ledde till att han kunde släppa sin villfarelse och börja bygga upp en tro på Jesus:

• Jag fick boken ”Bara ljuset kan besegra mörkret” som är skriven av Sebastian Stakset och började läsa den, och hans livsberättelse gjorde stort intryck på mig. Men jag förstod också att jag måste börja be om hjälp och under sommaren åkte jag till kampanjen ”det finns hopp” i Sävsjö och lyssnande bland annat på ett seminarium om psykisk ohälsa. Där mötte jag föreläsaren Joel Sjöberg som gav mig kraft och inspiration.

Blev döpt och mötte fantastiska människor
Samuel berättar hur han blev erbjuden att bli döpt av Joel Sjöberg. I den gemenskapen mötte han även fantastiska människor som blev en stöttning i hans nya liv. Samuel har numera en träningslägenhet och går i tolvstegsprogram (Anonyma Kokanister, CA):

• Jag har fått en vilja från Gud, som har blivit min egen vilja, nämligen att ägna mig åt bön. Det svåra var att bestämma mig för att följa denna vilja, men när jag väl gjorde det, försvann alla mina rädslor kopplade till mitt gamla leverne.

Tuff bakgrund
Samuels tidigare liv har varit fyllt till bredden med hat. Han har missbrukat alla droger han har kommit över, blivit skjuten och knivhuggen flera gånger:

• Jag var en produkt av samhället och min diagnos. Jag var fylld av hat mot samhället, andra människor och mig själv.

Samuels drogfrihet är nyligen vunnen men han är fast besluten att den ska hålla livet ut. Just nu saknar han ett fast jobb, ett kontrakt på en riktig lägenhet, körkort och annat som behövs i livet. Han saknar dock inte framåtanda och drömmar:

• Jag ska fixa det nya livet, det vet jag. Jag kommer börja med körkortet. Sen hoppas jag kunna arbeta inom trädgård, odling eller växter till och börja med. Sen kommer även andligheten vara en stor del av mig – en stor livsförändring kan man säga. Min dröm är att arbeta socialt, kanske inom diakoni. Viktigast av allt är Guds vilja.

Samuel vill också sprida att det finns hopp:

• Jag har en fin kontakt och dialog med mina föräldrar nu och jag jobbar även på att få mer kontakt med mina två barn, som är 9 och 11 år gamla.

Den vita maffian
Samuel upplever att han har blivit felbehandlad av vården, eller ”den vita maffian” som han kallar dem i vita läkarrockar:

• Då jag led av psykisk ohälsa har jag under lång tid fått stark medicinering, främst efter olika suicidförsök. Men nu behöver jag i stort sett inga mediciner, då jag heller inte vill bli kemiskt lobotomerad.

Uppväxten
Uppväxten var allt annat än enkel för Samuel. Han hamna tidigt i en så kallad OBS-klass* där han träffade likasinnade individer. Han har bland annat ADHD, beteende störning, förvärvad hjärnskada och posttraumatiskt stressyndrom.

• Vuxenvärlden trodde aldrig på mig, läkarna sa till mig att jag var oförmögen som människa. Uppväxten gör att jag får arbeta med mig själv hela tiden. Jag arbetar med mitt tålamod och min förståelse. Jag ber varje morgon till Gud och Gud hör verkligen bön, avslutar Samuel.

Text och foto: Daniel Ryderholm