Grattis till jobbet som ny generalsekreterare för Hela Människan, hur känns det?

Tack, jag är så klart mycket glad och hedrad över förtroendet. Det finns en kärna inom Hela Människan som jag aldrig riktigt släppt sedan jag arbetade i organisationen för 12 år sedan, det känns väldigt fint att få bli del av det här arbetet igen. Jag har i snart tio år arbetat på Regeringskansliet med ansvar för politiken för det civila samhället och har även arbetat med folkbildningspolitik. Dessförinnan jobbade jag i det civila samhället, bland annat hos Hela Människan. För att välja att gå tillbaka till civilsamhället krävdes för mig en organisation som till sitt uppdrag och sin identitet engagerar mig på djupet, det räcker inte att till exempel känna att jag kan bidra med effektiv opinionsbildning i förhållande till politiken. Det engagemang som krävdes har jag för Hela Människan och dess arbete. Att få arbeta för och tillsammans med människor i utsatt livssituation är kärnan i Hela Människans verksamhet. Jag ser fram emot att få finnas i en sådan miljö och tillsammans med alla professionella medarbetare se naturliga utvecklingsmöjligheter för individ och organisation.

Mia Nilson som tillträder som Hela Människans generalsekreterare den 15 december 2017.

Hur känns det att gå från Regeringskansliet till den ideella sektorn?

Jag ser det bara som att jag går från ett viktigt uppdrag till ett annat, vi är del av samma värld. I mitt arbete på Regeringskansliet har kontakt och samverkan med företrädare för organisationer och trossamfund på nationell nivå varit en stor del av mitt jobb, jag tänker inte riktigt att jag byter sida eller arena. I min roll på Regeringskansliet har jag alltid tänkt att civilsamhället tillsammans med det offentliga är två goda krafter som parallellt och tillsammans arbetar i kampen för det goda och oftast fungerar det så. Civilsamhällets roll är dock att reagera om något är fel i samhället, exempelvis om någon målgrupp missgynnas på något sätt som det offentliga inte har uppmärksammat. Men i Sverige är vi otroligt privilegierade med en demokrati där civilsamhällets kritik till och med uppmuntras från det offentliga – det ska vi ta vara på.

Vad har du för bild av Hela Människan?

Mitt intryck av Hela Människan för 12 år sedan och därefter är att verksamheten oftast präglas av hög kvalité. Här finns ett stort mått av förankring i verkligheten, inte minst genom mötet med den människa som lever i en utsatt livssituation. Man arbetar för att mötas i ögonhöjd och att aktivt arbeta för att komma ifrån ”vi” och ”dom” i alla relationer – även inom själva organisationen. Och så gillar jag att Hela Människan också satsar på riktigt bra utbildning. Organisationen har väldigt mycket att bidra med till sina målgrupper, men också i samarbetet med andra aktörer och jag kommer vara väldigt stolt över att företräda organisationen.

Vad tror du är viktigast för Hela Människan den närmaste tiden?

Jag behöver avvakta med den typen av bedömningar och kan avvakta tryggt, det finns en gedigen grund att stå på i det arbete som enheterna och rikskansliet redan gör. Men jag vet till exempel att en dialog med Hela Människans huvudmän startade hösten 2016 genom en framtidskonferens. Här tror jag organisationen har mycket att vinna på att vi arbetar ännu starkare tillsammans med huvudmännen på så väl nationell som lokal nivå. Jag är en sann ekumen både i hjärta och faktisk bakgrund, så den här delen av förankringsarbetet är något jag ser extra mycket fram emot tillsammans med att lära känna verksamheten.

Var befinner sig Hela Människan om fem år, tror du?

Jag hoppas och ber främst att organisationens arbete kommer ge fortsatt effekt för de människor som behöver förändra sin utsatta livssituation. Jag skulle också vilja att organisationen ligger i framkant när det gäller påverkan på politiken inom vårt område. Befintliga nätverk bör förvaltas och utvecklas – Hela Människan kan bli en ännu mer synlig aktör på det sociala området. Om fem år har organisationen två år tidigare också firat sitt 100-årsjubileum – förhoppningsvis har även detta gett avtryck!

Vilka egenskaper är du mest nöjd med hos dig själv?

Jag känner mina styrkor och utvecklingsområden. Och så är jag strategisk, kreativ och har ganska nära till skratt, det inbillar jag mig gör livet lättare för det mesta.

Vad får dig att inte stiga upp ur sängen?

Jag försöker oftast se det positiva i varje dag. På något sätt har jag alltid lyckats sortera ut det svåra och placera det i en mental låda, som gör att jag inte blir så påverkad i övrigt. Dessutom är jag tonårsförälder och har många järn i elden, jag måste helt enkelt stiga upp tidigt nästan varje dag, oavsett dagsform. Går inte jag upp så är det alltid någon som ropar…

Vad är du mest rädd för?

Jag är som alla föräldrar orolig för att det ska hända mina barn något. Men jag är inte en orolig själ i största allmänhet och jag ser mig som en del i något större, i en helhet. Livet ger inga garantier för lycka, och jag har varit med om tillräckligt mycket av det tyngre slaget för att veta att – som Hela Människans devis lyder – det alltid finns möjlighet till upprättelse – även om det kanske inte alltid sker på det sätt som vi tänkt oss. Därför är jag ganska trygg.

Vad är lycka för dig?

Enkel samvaro med barn eller livskamrat. Sen kan jag tycka det är lycka att få vara ensam i tystnaden på vårt torp. I arbetet är lycka när uthålligt kämpande med något ger resultat och helst positiv förändring för någon som behöver det.

Intervju, text och foto: Daniel Ryderholm