Hela Människan Ria Borlänge håller öppet för frukost och lunch måndag till lördag. Ria ligger i området Östermalm, i ett idylliskt rött hus med vita knutar.

Huset ligger i en stor fin trädgård med flera äppelträd. Aktuellt i Hela Människan är på besök en kall men solig oktoberdag.

Det är en gemytlig stämning där alla verkar känna och respektera varandra. Klockan är åtta och frukosten serveras. Besöksantalet till frukost är cirka 25 personer och ungefär dubbelt så många till lunch, förutom dagarna då det serveras fisk, då brukar det vara färre. Husmanskost är mest populärt:
– Sist vi hade stekt fläsk med löksås stekte vi sju kilo stekfläsk och vi gjorde cirka sex liter löksås, berättar verksamhetsansvarig/husmor Solbritt Mellembråten.

Ungefär en gång i månaden gör Ria någon utflykt, det kan vara allt från go-cart, minigolf till grillning i skogen. Rias personal hjälper även till så mycket de kan vid myndighetskontakter:
– Vi finns med som stöd och följer med om det finns ett behov av detta, säger behandlingsassistent Jonas Nilsson.

Tuff social situation
På övervåningen tar några besökare en tupplur i sofforna.

– Vi har köpt in våningssängar som vi snart ska ställa på övervåningen. Många av våra gäster har ett behov av att vila när de kommer hit. De två som sover där nu har varit ute och vandrat hela natten för att hålla värmen. De saknar någonstans att sova. Det är tyvärr inte någon enstaka gång detta händer, utan det saknas tyvärr säng att sova i för många av våra besökare. Tidigare i somras hade vi gäster som övernattade på vår tomt, vi har påtalat problemet för kommunen men det har varit svårt att få dem att göra något åt saken, säger Jonas.

Han fortsätter att berätta att det har blivit ännu mer komplicerat genom att de personer som har sovit på Rias mark också har varit skrivna på Rias adress.

– Kommunen menar att ansvaret är vårt eftersom personerna är skrivna hos oss. Det har egentligen varit en ohållbar situation både för oss och de som sover på marken. Vi har inget härbärge och vi har samtidigt inte råd att ha personal nattetid som kan avhysa dem. Sen till grundfrågan, vart ska de ta vägen? Det är verkligen som ett moment 22.

Jonas upplever att samarbetet med Borlänge kommun kärvar en del på grund av detta. Trots allt får de ett bra bidrag från kommunen för att bedriva verksamheten:

– Vi är uppgivna och desperata och vi vill egentligen inte klaga på Borlänge kommun, men vi tycker att situationen har gått så pass långt att vi måste säga det som vi upplever. Vi tror i grund och botten att kommunen vill väl, men att sparivern har gått lite väl långt. Våra besökare vittnar om att de blir bollade mellan kommunens olika instanser, mellan psykiatrin, socialtjänsten eller andra instanser.

De upplever också att ingen tar något huvudansvar, de känner sig utelämnade:

– Det gäller inte bara dem som kommunen hävdar inte bor här, det är generellt för nästan alla våra besökare. Vi tror att det handlar om att kommunen vill spara pengar och göra så lite insatser som möjligt för den målgrupp som vi möter, alltså människor i utsatta livssituationer, som psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet, ofta i kombination, fortsätter Jonas.

Jonas berättar att de unga män som sov periodvis på Rias mark, tillhörde denna grupp som kommunen inte ville ta något ansvar för:

– Det är ett gäng killar runt 20-30 år som i grund och botten har en psykisk ohälsa som de självmedicinerar med ett blandmissbruk. De kan vara ganska våldsamma och högljudda vilket skapar problem, inte bara för Ria utan för dem som bor i villorna runt omkring vårt hus. Som tur är har kommunen äntligen lyckas hitta någon vettig boendesituation för dessa unga män nu. Men det tog allt för långt tid.
Jonas berättar att Borlänge kommun hävdar att de som skrivit sig på Ria inte tillhör kommunen och vill därför frånta sig ansvaret. Ria och sin sida menar att dessa bostadslösa personer uppehåller sig i kommunen och då bör de också få hjälp. Just vistelsebegreppet är något som ofta blir problematisk i en kommun. Men med stöd av socialtjänstlagen* hävdar Ria att åtminstone kommunen ska skaffa fram en tillfällig lösning så länge personernas vistelseort är oklar.

– Hela Människan Ria Borlänge, som är en ideell organisation, kan aldrig vara ansvarig för någons boendesituation, allra minst när vi saknar något som helst boende och kommunen faktiskt har ett härbärge (Bostället). Kommunen kan aldrig avsäga sig sitt ansvar för de som vistas i kommunen, säger Solbritt.

Situationen är tillfälligt löst efter många samtal och påtryckningar från Rias sida:
– Vi vill ha ett klart och tydligt svar från Borlänge kommun om att de faktiskt tar sitt ansvar och ger alla som vistas i kommunen tak över huvudet. Sen efter detta, får man lösa i vilken kommun som personen i fråga hör

hemma. Men Borlänge kommun kan inte låta människor sova på vår mark och lägga över ansvaret på oss, bara för att de är skrivna på vår adress, säger Solbritt med eftertryck.

Hon menar att anledningen till att de är skrivna hos Ria är för att personerna inte har något annat alternativ. Samtidigt är det helt omöjligt att få någon som helst hjälp om man inte är skriven i någon kommun:

– Vi vet att personerna i fråga har befunnit sig i Borlänge kommun länge och att det är här de känner sig hemma.

Hon fortsätter att berätta att Ria känner till åtminstone 15-20 personer som inte har någon fast bostad att gå till. Ofta löses det av plats på härbärget, att de övernattar hos vänner eller hyr något tillfälligt. Ibland skickas någon till ett behandlingshem.

– Men när de väl kommer tillbaka till Borlänge efter en vistelse på ett behandlingshem finns ingen långsiktig plan, inget ordnat boende och allra minst någon vettig sysselsättning. Vi upplever att det alltid är vi, inte kommunen, som fångar upp dem. Förhoppningsvis innan de har hunnit återgå till samma destruktiva leverne som innan tiden på behandlingshemmet. Utsattheten generellt har också blivit värre och gått ner i åldrarna, många självmedicinerar främst med olika typer av syntetiska droger, säger Annika Väfors som arbetar som behandlingsassistent inom Hela Människan Ria Borlänge.

Annika, Jonas och Solbritt menar att det finns otaliga gånger när kommunen har satsat på dyra behandlingshem under månader och sen bara lämnat personerna vind för våg när de väl kommer tillbaka till Borlänge.

– Sen när personen i fråga är i behov av ytterligare en behandling eller annan insats, så får de till svar att de redan har fått en chans. Jag anser inte att det är en chans om man inte får tillräcklig hjälp efter avslutad behandling, säger Annika.

Framtiden
Jonas, Annika och Solbritt säger att de önskar få till olika typer av boendelösningar för de som besöker Ria:

– Boende för olika typer av situationer kan vara bra. Dels för mer akuta situationer typ ett härbärge, men också mer långsiktiga stödboenden där varje individ får som ett eget hem, snarare än en säng för natten, säger Jonas.

Kommunen svarar på kritiken
Aktuellt i Hela Människan har varit i kontakt med Tomas Ahlin som är chef för individ- och familjeomsorg (IFO) vid Borlänge kommun.

Han betonar att han tycker att Hela Människan Ria-verksamhet i Borlänge gör ett otroligt arbete och håller en hög kvalité:

– De gör ett helt fantastiskt jobb. Vi upplever dessvärre att vi haft lite problem med att få till en dialog om den kritik som Hela Människan Ria Borlänge för fram.

Tomas berättar att kommunerna i Dalarna har ett samarbete där de reder ut vilken kommun respektive person tillhör. Tomas menar att vistelorten är klar och att den i detta fall inte är Borlänge:

– De vi har haft olika åsikter om är människor som vi anser tillhör en annan kommun än just Borlänge. Vi har framfört detta, men personerna i fråga vill vara kvar i Borlänge. Vi har erbjudit biljett till hemkommunen där ett ordnat boende redan finns, men de har velat stanna kvar här.

När det gäller kritiken om att Borlänge kommun inte skulle ha tagit hand om personer som kommer från behandlingshem menar Tomas att kommunen har en väl utbyggd vårdkedja med bland annat ett bemannat boende och ett akutboende (natt till natt), solitära utslusslägenheter samt att de arbetar med systemet ”Bostad först”.

– I vissa fall har vi låtit vårdtagare bo kvar på behandlingshemmen då det inte funnits något ordnat boende efter avslutad vård. Det är så klart inte bra för någon, men ändå det ända rätta i den situationen. Vi ser till att ha en plan och ett boende till dem som lämnar behandlingshemmen.

Tomas berättar också att det i vissa fall har varit Landstinget som inte har tagit sitt ansvar fullt ut:
– Då har vi tillsammans med Ria gått in och påpekat detta för Landstinget. Vilket ledde till att situationen löstes.

Tomas menar också att Borlänge kommun gör allt de kan för att lösa social utsatthet bland kommunens medborgare:

– Jag kan ha förståelse för att de känns som vi inte gör allt vi kan då vi har allt fler individer som är i missbruk, psykisk ohälsa eller på annat sätt lever i en utsatt situation. Totalt går IFO back med cirka 40 miljoner i år, cirka hälften av dessa handlar om missbruksdelen. Vi tullar aldrig på kvalitén och gör de insatser som faktiskt behövs.

Tomas berättar att kommunen alltid erbjuder fortsatt stöd efter avslutad behandling på ett HVB-hem:
– Men vården är frivillig, personer kan välja att avbryta behandling innan målen nåtts, alternativt välja att avstå de insatser som erbjuds. Det har hänt i några aktuella fall som Ria har haft synpunkter på.

Vidare menar Tomas att den sociala utsattheten generellt har ökat vilket gör att känslan som Ria har, om att fler och mer komplexa utsatta situationer har ökat, faktiskt kan stämma. Det beror således inte på att kommunen har någon spariver, utan den faktiska ökningen av socialt utsatta människor:

– Dels har mängden individer som är i behov av stöd ökat rejält, sen är problematiken allt mer komplex. Därtill fungerar inte Landstingets vård helt smärtfritt, vilket naturligtvis påverkar negativt. Vi ser också att många människor har flera diagnoser idag än för 10-20 år sedan. Det är inte ovanligt att man exempelvis har både ett missbruk och psykisk ohälsa eller missbruk och en neurologisk sjukdom.
Tomas ska därför utreda en ny typ av boende i kommunen:

– Jag har precis fått uppdraget att snabbutreda hur vi kan starta ett samsjukboende. (När en person har flera diagnoser, red anmärkning).

– Jag hoppas vi kan få till en ännu bättre dialog med Ria, vi tycker de gör ett helt fantastiskt arbete och vi vill samarbeta mera, avslutar Tomas.

Text och foto: Daniel Ryderholm