– Vi vill inte ha med socialtjänsten att göra längre. Det är som ett heltidsarbete att hålla kommunikationen med dem och ändå gör de inget för oss, säger Göran Nyman som sitter utanför husvagnen med sin sambo Karin Johansson.
Göran och Karin framför husvagnen.
Lite saker utanför husvagnen.
Badbaljan.
Kläder på tork.
En uggla i rabatten.
Köket i husvagnen.
Göran krattar löv och gör fint runt husvagnen.

Ett hem på hjul – Reportage med ett hemlöst par i Stockholm

Hela Människan har träffat Göran Nyman och Karin Johansson, två av Stockholms hemlösa. Efter att ha sovit i bilar och trappuppgångar bor de nu i husvagn som nyss fick elen indragen. De lägger mycket tid på trädgårdsodling och drömmer om en tvättmaskin eller ännu hellre en stuga nära skogen.

Exakt hur många hemlösa som finns i Stockholm och i Sverige är svårt att säga. Socialstyrelsen räknar med att cirka 4500 personer är i akut hemlöshet i Sverige (år 2011). Många finns i Stockholms län och besöker Hela Människans eller andra ideella verksamheter som riktar sig till hemlösa.

Göran som är 51 år och Karin som är 46 år har levt i en missbrukssituation under många år. De har fått hjälp av samhället men har inte klarat kraven från myndigheternas sida:
– Vi vill inte ha med socialtjänsten att göra längre. Det är som ett heltidsarbete att hålla kommunikationen med dem och ändå gör de inget för oss, säger Göran.

Vid en av Stockholms mest trafikerade motorvägar bor paret i en husvagn. Vägen dit är brant och krokig. Bullret och avgaserna från bilarna som sveper förbi känns inpå kroppen. Det går inte att skärma av sig från trafiken.

– Det är bara vid fyrasnåret på natten det blir tystare, och då händer det ibland att jag vaknar för att det är så tyst på motorvägen, säger Göran.

Intill husvagnen står Karin och hänger tvätt under en presenning.
– Vi har bott här lite drygt två år tillsammans. Jag och Göran var ihop ett tag innan vi bestämde oss för att bli sambos. Innan dess bodde jag i bakluckan på en gammal bil. Men Göran har bott i denna husvagn i åtta år, säger Karin medan hon hänger upp det sista ur tvättkorgen på tvättlinan.

Karin samlar ihop vattendunkar som ska fyllas på.

Karin samlar ihop vattendunkar som ska fyllas på.

Husvagn och blomrabatter
– Att bo tillsammans med Göran i husvagnen har väckt mitt trädgårdsintresse till liv igen, därför jag har anlagt rabatterna. Jag älskar att göra vackert med blommor, det blir så hemtrevligt. Till våren planerar jag att utöka med några ytterligare rabatter, förklarar Karin.

Göran berättar att de under hela tiden de bott tillsammans har de förbättrat boendet.
– Sedan ett par månader tillbaka har vi fått el till husvagnen. Det är bra för då slipper vi ha gasol och det blir mycket varmare i husvagnen med el-element. Det var markägaren, som gett mig tillstånd att ha min husvagn här och som hjälpte oss med elen, säger Göran.

Göran passar på att kratta löv och göra fint runt husvagnen.

Göran passar på att kratta löv och göra fint runt husvagnen.

Hemlösheten
Både Karin och Göran har varit hemlösa under lång tid. Karin har varit hemlös sedan början av 2000-talet:
– Jag levde i en relation där jag blev misshandlad. I den vevan förlorade jag min bostad, tappade kontakten till mina två barn, som växte upp hos deras pappa. Av allt som hände började jag ta droger igen, förklarar Karin.

Göran har varit hemlös sedan 1995:
– Det var efter en relation som tog slut som jag flyttade ut i bilen, sedan skaffade jag mig en husvagn. Jag har bott lite här och där med husvagnen. Jag har tre vuxna barn, när de växte upp hade jag en relation med dem, något som jag har deras mamma att tacka för. Men nu då de blivit vuxna har vi tyvärr tappat kontakten, vilket är mycket jobbigt.

Hur överlever man som hemlös och utan kontakt med socialtjänst?
Just nu har varken Göran eller Karin någon kontakt med socialtjänsten. De försöker hanka sig fram på annat sätt:
– Vi försöker klara oss genom att ta olika diversejobb. Jag har tidigare arbetat som bilmekaniker och då och då lagar jag vänner och bekantas bilar för att tjäna några kronor. Vid kris söker vi hjälp hos ideella organisationer som hjälper hemlösa, förklarar Göran.

Droger och kriminalitet
Karin och Göran har en missbrukarproblematik och de missbrukar främst syntetiska droger:
– Drogen jag tar gör att jag kan varva ner och se på TV. Socialtjänsten har tidigare trott att jag kanske lider av ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) så det blir kanske någon sorts självmedicinering med drogen. Jag tycker att även Göran har samma problem med att varva ner som mig, förklarar Karin.

Karin och Göran har tidigare i livet blivit dömda till fängelse:
– Men vi är äldre och klokare nu och de senaste åren har vi lugnat ner oss betydligt. Nu funderar jag innan om det värt att göra något brott. Olovlig körning är det vi båda har åkt fast för. Vid upprepade tillfällen tyvärr och därför har vi blivit fällda för lagtrots och fått fängelsestraff. Nu cyklar vi i möjligaste mån, för att inte åka dit igen, säger Karin.

I perioder kommer polisen förbi och kollar läget. Men eftersom vi har skött oss och har markägarens tillstånd för husvagnen blir det alltmer sällan de dyker upp, fyller Göran i.

Längtar efter en tvättmaskin
Karin berättar att hon i vanliga fall tvättar i en stor metallkittel med vatten som värms upp med ved. Största önskan just nu är att få till en lösning med en tvättmaskin. Överallt i hemmet finns städmaterial och det finns en stark ambition från dem båda att hålla ett rent och fint hem:
– Jag tycker om att hålla ordning, göra fint och laga mat till oss.

Hur skulle ni vilja bo?
– Vid en stuga nära skogen, är vad vi drömmer om. Där vi kan vara som vi är, utan att någon tittar snett på oss. Kanske skulle vi då våga återuppta kontakten med våra barn. Som läget är just nu känns det inte som vi har något att erbjuda dem, säger Göran och Karin nickar instämmande.

Vattentankarna vid husvagnen är slut och det är dags för en av veckans tyngsta sysslor. Karin och Göran drar därför iväg för att hämta vatten vid brunnen. Vi tar avsked och sakta försvinner de iväg in på en skogsväg och bort från det tröttande trafikbullret.

Text och foto: Claire Lindberg